Anna Rotander som är forskare i biologi på Örebro universitet berättar att hon kommer att vara projektledare i en projektgrupp med forskarna Anna Kärrman och Mattias Bäckström på Örebro universitet. Det är ett fyraårigt projekt som vi startar i gång med i år 2022. Spårningsarbetet av mikroplast kommer att utföras av Anna Rotander tillsammans med en laboratorieassistent och förhoppningsvis så kommer en så kallad post doc som är en person som professionellt bedriver forskning efter avslutade doktorandstudier som även ska kunna rekryteras till vissa av momenten. Projektet har fått 4 miljoner kronor från Formas för att Örebro universitet ska kunna spåra mikroplastpartiklarnas ursprung i Örebros sjöar och vattendrag.
Rotander berättar vidare att halten av mikroplaster varierar över tid och påverkas av vädret, till exempel kraftiga regn. För att få statistiskt säkra mätresultat ska forskarna som ingår i projektgruppen på Örebro universitet ta många prover i sjöar och vattendrag i Örebro under lång tid, vilket tidigare inte gjorts. Forskningsgrupp på Örebro universitet har utfört provtagningar i svenska sjöar, vattendrag och inklusive Östersjön sedan år 2014. Detta har gett en överblick över förekomsten och nu vill vi ta det vidare och göra mätningar nära källorna. Studier nära källor är viktigt, dels för att ta reda på till exempel periodiciteten i utsläppen, men även för att kunna uppskatta vilka källor som står för den största spridningen. Det finns information framtagen om hur mycket mikroplast i olika källor genererar till exempel från en IVLs rapport från år 2016, och nu vill vi komplettera med mer mätningar för att se hur mycket som når recipienten. Studierna som vi gör kommer också att kunna bidra till ett kunskapsunderlag som grund för inrättande av miljöövervakning av mikroplast.
Produktionen och användningen av plast har inte minskat
Anna förklara att projektgruppen kommer att fokusera på Örebro och huvudflödet där mätningarna kommer att göras i Svartån, men också två av de största dagvattentillflödena till Svartån Lillån och Bygärdesbäcken.
- Vi kommer även att studera utgående och inkommande vatten från reningsverket för att se trender i utsläppen och förhoppningsvis kunna identifiera några av de viktigaste källorna till mikroplasten som sprids denna väg. Det finns i dagsläget ingen miljöövervakning av mikroplast så det går inte att bekräfta om halterna har gått upp eller ner. Produktionen och användningen av plast har dock inte minskat så att utsläppen av mikroplast ska ha minskat nämnvärt är inte troligt. Under projektet kommer två pumpar användas för att sortera mikroplasten efter storlek, ända ner till de allra minsta partiklar på 0,1 mikrometer, vilket är mindre än de flesta tidigare studier. Vi är bara i början på tiden med mikroplaster i miljön eftersom nedbrytningen går så långsamt. Plasten samlas i sjöarna som i sin tur är dricksvatten. Enbart Mälaren försörjer två miljoner människor med vatten, säger Anna Rotander.
Nedbrytningen av plast tar mycket lång tid
Anna förklarar att nästan hälften av den plast som tillverkas används till förpackningar och idag återvinns enbart en bråkdel. En del plast hamnar i haven, sjöar och vattendrag. Nedbrytningen tar lång tid, upp mot tusen år.
- Vi måste känna till varifrån mikroplasterna kommer för att samhället ska kunna agera effektivt och bromsa tillförseln till miljön. Slitage från däck och granulat från konstgräsplaner har tidigare identifierats som en källa till mikroplast i sjöar och vattendrag, men utgör ingen stor del av de partiklar som är större än 50 mikrometer, alltså fem hundradels millimeter. I den storleken är variationen stor, med partiklar i alla möjliga färger och former, berättar Rotander.
Utmanande att minska användningen av plast
Rotander berättar att de största spridningsvägarna av mikroplaster är via reningsverk enligt Naturvårdsverkets regeringsuppdrag, dagvatten och luft och det finns väldigt många olika källor, till exempel slitagepartiklar från bildäck, fibrer från tvättvatten och nerskräpning.
- Det blir viktigt att identifiera vilka åtgärder som kan få störst effekt för att minska tillförseln så att samhällets resurser används mest effektivt. Det mest uppenbara kan ju vara att minska användningen av plast, vilket kan vara relativt enkelt vad gäller vissa produkter där det finns alternativ, men det är i många fall mycket utmanande. Till exempel att minska bilåkandet så pass kraftigt att det ger effekt på utsläppen, säger Anna.
Text: Anna Svensson
Rotander berättar vidare att halten av mikroplaster varierar över tid och påverkas av vädret, till exempel kraftiga regn. För att få statistiskt säkra mätresultat ska forskarna som ingår i projektgruppen på Örebro universitet ta många prover i sjöar och vattendrag i Örebro under lång tid, vilket tidigare inte gjorts. Forskningsgrupp på Örebro universitet har utfört provtagningar i svenska sjöar, vattendrag och inklusive Östersjön sedan år 2014. Detta har gett en överblick över förekomsten och nu vill vi ta det vidare och göra mätningar nära källorna. Studier nära källor är viktigt, dels för att ta reda på till exempel periodiciteten i utsläppen, men även för att kunna uppskatta vilka källor som står för den största spridningen. Det finns information framtagen om hur mycket mikroplast i olika källor genererar till exempel från en IVLs rapport från år 2016, och nu vill vi komplettera med mer mätningar för att se hur mycket som når recipienten. Studierna som vi gör kommer också att kunna bidra till ett kunskapsunderlag som grund för inrättande av miljöövervakning av mikroplast.
Produktionen och användningen av plast har inte minskat
Anna förklara att projektgruppen kommer att fokusera på Örebro och huvudflödet där mätningarna kommer att göras i Svartån, men också två av de största dagvattentillflödena till Svartån Lillån och Bygärdesbäcken.
- Vi kommer även att studera utgående och inkommande vatten från reningsverket för att se trender i utsläppen och förhoppningsvis kunna identifiera några av de viktigaste källorna till mikroplasten som sprids denna väg. Det finns i dagsläget ingen miljöövervakning av mikroplast så det går inte att bekräfta om halterna har gått upp eller ner. Produktionen och användningen av plast har dock inte minskat så att utsläppen av mikroplast ska ha minskat nämnvärt är inte troligt. Under projektet kommer två pumpar användas för att sortera mikroplasten efter storlek, ända ner till de allra minsta partiklar på 0,1 mikrometer, vilket är mindre än de flesta tidigare studier. Vi är bara i början på tiden med mikroplaster i miljön eftersom nedbrytningen går så långsamt. Plasten samlas i sjöarna som i sin tur är dricksvatten. Enbart Mälaren försörjer två miljoner människor med vatten, säger Anna Rotander.
Nedbrytningen av plast tar mycket lång tid
Anna förklarar att nästan hälften av den plast som tillverkas används till förpackningar och idag återvinns enbart en bråkdel. En del plast hamnar i haven, sjöar och vattendrag. Nedbrytningen tar lång tid, upp mot tusen år.
- Vi måste känna till varifrån mikroplasterna kommer för att samhället ska kunna agera effektivt och bromsa tillförseln till miljön. Slitage från däck och granulat från konstgräsplaner har tidigare identifierats som en källa till mikroplast i sjöar och vattendrag, men utgör ingen stor del av de partiklar som är större än 50 mikrometer, alltså fem hundradels millimeter. I den storleken är variationen stor, med partiklar i alla möjliga färger och former, berättar Rotander.
Utmanande att minska användningen av plast
Rotander berättar att de största spridningsvägarna av mikroplaster är via reningsverk enligt Naturvårdsverkets regeringsuppdrag, dagvatten och luft och det finns väldigt många olika källor, till exempel slitagepartiklar från bildäck, fibrer från tvättvatten och nerskräpning.
- Det blir viktigt att identifiera vilka åtgärder som kan få störst effekt för att minska tillförseln så att samhällets resurser används mest effektivt. Det mest uppenbara kan ju vara att minska användningen av plast, vilket kan vara relativt enkelt vad gäller vissa produkter där det finns alternativ, men det är i många fall mycket utmanande. Till exempel att minska bilåkandet så pass kraftigt att det ger effekt på utsläppen, säger Anna.
Text: Anna Svensson