Den 8:e mars var det den internationella kvinnodagen. Alfred Andersson som är projektledare på Gröna Bilister berättar att för ett år sedan gjorde Gröna Bilister en sammanställning av transportsystemet i Sverige genom att titta på myndigheten ”Trafikanalys” nationella resvaneundersökning som gjordes från år 2011 till 2014. Detta gjorde Gröna Bilister för att ur ett genusperspektiv kunna se vilka skillnader det egentligen finns mellan kvinnors och mäns resande i Sverige.
Gröna Bilister kunde via sin sammanställning konstatera att det fortfarande finns stora skillnader, både vad gäller val av färdmedel och resmönster. Exempelvis kör män mer bil än kvinnor som istället går, cyklar och åker kollektivt i högre utsträckning. Fördelat på kön ser nämligen både val av färdmedel och resmönster olika ut för genomsnittet av kvinnor och män i Sverige. Enligt resvaneundersökningen körde män mer bil än kvinnor i Sverige, det vill säga män körde 34,7 kilometer per dag jämfört med att kvinnor körde 16,7 kilometer per dag.
Kvinnor cyklar, går eller åker kollektivt
Alfred förklarar att anledningen till att fler män kör bil än kvinnor kan bero på att kvinnor har andra värderingar än män.
– Generellt sett föredrar kvinnor att cykla, gå eller åka kollektivt i större utsträckning än män för att det är en trygghet för dem och för att de är mer miljömedvetna. Dessutom kan det vara så att trenden till viss del lever kvar att män brukar sitta vid ratten och kvinnor åker med. Vår vision på Gröna Bilister är att Sveriges städer ska bli mer hållbara, och vi hoppas att fler män börjar resa som kvinnor framöver, och väljer andra miljövänligare färdsätt än bilen. Mycket information har vi även hämtat från två rapporter som myndigheten Trafikanalys har släppt det vill säga ”Uppföljning av de transportpolitiska målen" och "Jämställdhetsanalys av trender inom transportsektorn", säger Alfred Andersson.
Jämställdhet utgör en kärnfråga
Gröna Bilister har i år 2017 tagit en titt på hur transportsystemet utvecklats sedan införandet av de jämställdhetspolitiska målen som funnits i Sverige i sin nuvarande form sedan början på 1990-talet.
– Utifrån de politiska mål som formulerats för transportplaneringen kan man konstatera att jämställdhet utgör en kärnfråga för transportplaneringen. Preciseringen av funktionsmålet för transportpolitiken lyder: “Arbetsformerna, genomförandet och resultatet av transportpolitiken medverkar till ett jämställt samhälle” berättar Alfred.
Mycket att jobba med rörande jämställdhetsfrågan
Enligt regeringens och riksdagens delmål i år för jämställdhet innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, jämställd hälsa samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
– Det finns dock fortfarande mycket att jobba med rörande jämställdhetsfrågan i transportsystemet, Trafikanalys bedömer att väldigt lite skett på området sedan målen antogs i Sverige. Enligt den senaste nationella resvaneundersökningen 2011 till 2014 är exempelvis mäns regionala resande nästan 25 procent längre än kvinnornas och inga större förändringar har skett sedan år 2005 och år 2006, säger han.
Starka kopplingar mellan bilar och ”maskulinitet”
Alfred menar att det finns även starka symboliska kopplingar mellan bilar och “maskulinitet”. För enligt myndigheten Trafikanalys är 88 procent av de som lagförts för brott mot trafikbrottslagen män. Detta kan jämföras med att män svarar för cirka 70 procent av bilkörandet.
– För kvinnor har tillgången till arbetstillfällen inom området för arbetspendling visserligen ökat med knappt 10 procent från 2010 till 2014, men det ökade ännu mer, drygt 14 procent, för männen under samma period. Representationen av kvinnor i regionala kollektivtrafikmyndigheter ligger under 40 procent och det gäller även inom transportplanering på kommunal nivå, förklarar Andersson.
Fler män i styrelser
Ett annat exempel där det råder obalans mellan könen är inom det svenska transportsystemets opinionsbildare för bilism.
– Branschorganisationen Bil Sweden, där åtta av åtta styrelsemedlemmar är män, har sedan 1941 tryckt på gasen för mer vägbyggen och biltätare samhällen. Deras ständiga vapendragare Kungliga Automobil Klubben (KAK) har bevarat bilismens intressen sedan 1903 och har en styrelse bestående av 10 män och en kvinna. Motormännens Riksförbund (M), grundad 1922, har en betydligt mer jämställd förbundsstyrelse bestående av sex män och fem kvinnor - dock kanske man skulle fundera på ett namnbyte till nästa årsmöte, avslutar Alfred.
Text: Anna Svensson
Gröna Bilister kunde via sin sammanställning konstatera att det fortfarande finns stora skillnader, både vad gäller val av färdmedel och resmönster. Exempelvis kör män mer bil än kvinnor som istället går, cyklar och åker kollektivt i högre utsträckning. Fördelat på kön ser nämligen både val av färdmedel och resmönster olika ut för genomsnittet av kvinnor och män i Sverige. Enligt resvaneundersökningen körde män mer bil än kvinnor i Sverige, det vill säga män körde 34,7 kilometer per dag jämfört med att kvinnor körde 16,7 kilometer per dag.
Kvinnor cyklar, går eller åker kollektivt
Alfred förklarar att anledningen till att fler män kör bil än kvinnor kan bero på att kvinnor har andra värderingar än män.
– Generellt sett föredrar kvinnor att cykla, gå eller åka kollektivt i större utsträckning än män för att det är en trygghet för dem och för att de är mer miljömedvetna. Dessutom kan det vara så att trenden till viss del lever kvar att män brukar sitta vid ratten och kvinnor åker med. Vår vision på Gröna Bilister är att Sveriges städer ska bli mer hållbara, och vi hoppas att fler män börjar resa som kvinnor framöver, och väljer andra miljövänligare färdsätt än bilen. Mycket information har vi även hämtat från två rapporter som myndigheten Trafikanalys har släppt det vill säga ”Uppföljning av de transportpolitiska målen" och "Jämställdhetsanalys av trender inom transportsektorn", säger Alfred Andersson.
Jämställdhet utgör en kärnfråga
Gröna Bilister har i år 2017 tagit en titt på hur transportsystemet utvecklats sedan införandet av de jämställdhetspolitiska målen som funnits i Sverige i sin nuvarande form sedan början på 1990-talet.
– Utifrån de politiska mål som formulerats för transportplaneringen kan man konstatera att jämställdhet utgör en kärnfråga för transportplaneringen. Preciseringen av funktionsmålet för transportpolitiken lyder: “Arbetsformerna, genomförandet och resultatet av transportpolitiken medverkar till ett jämställt samhälle” berättar Alfred.
Mycket att jobba med rörande jämställdhetsfrågan
Enligt regeringens och riksdagens delmål i år för jämställdhet innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, jämställd hälsa samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
– Det finns dock fortfarande mycket att jobba med rörande jämställdhetsfrågan i transportsystemet, Trafikanalys bedömer att väldigt lite skett på området sedan målen antogs i Sverige. Enligt den senaste nationella resvaneundersökningen 2011 till 2014 är exempelvis mäns regionala resande nästan 25 procent längre än kvinnornas och inga större förändringar har skett sedan år 2005 och år 2006, säger han.
Starka kopplingar mellan bilar och ”maskulinitet”
Alfred menar att det finns även starka symboliska kopplingar mellan bilar och “maskulinitet”. För enligt myndigheten Trafikanalys är 88 procent av de som lagförts för brott mot trafikbrottslagen män. Detta kan jämföras med att män svarar för cirka 70 procent av bilkörandet.
– För kvinnor har tillgången till arbetstillfällen inom området för arbetspendling visserligen ökat med knappt 10 procent från 2010 till 2014, men det ökade ännu mer, drygt 14 procent, för männen under samma period. Representationen av kvinnor i regionala kollektivtrafikmyndigheter ligger under 40 procent och det gäller även inom transportplanering på kommunal nivå, förklarar Andersson.
Fler män i styrelser
Ett annat exempel där det råder obalans mellan könen är inom det svenska transportsystemets opinionsbildare för bilism.
– Branschorganisationen Bil Sweden, där åtta av åtta styrelsemedlemmar är män, har sedan 1941 tryckt på gasen för mer vägbyggen och biltätare samhällen. Deras ständiga vapendragare Kungliga Automobil Klubben (KAK) har bevarat bilismens intressen sedan 1903 och har en styrelse bestående av 10 män och en kvinna. Motormännens Riksförbund (M), grundad 1922, har en betydligt mer jämställd förbundsstyrelse bestående av sex män och fem kvinnor - dock kanske man skulle fundera på ett namnbyte till nästa årsmöte, avslutar Alfred.
Text: Anna Svensson