Jag kom alltså till Indien och till Chennai i början av januari och är här i tre månader för att volontärarbeta på en skola med tre tillhörande barnhem. Skolan heter Little Lambs School och riktar sig till icke privilegierade barn, alltså barn som kommer från väldigt fattiga förhållanden.
Många av dem har missat flera år av skolgången och har inte möjlighet att gå på någon annan skola på grund av ekonomi eller inlärningssvårigheter eller för att det helt enkelt inte har funnits någon som skickat iväg dem till skolan. Här är en utbildning skillnaden mellan ett liv på gatan och ett liv i trygghet. Det är här som Little Lambs School har klivit in och genom åren hjälpt hundratals barn att få den chans i livet de annars inte skulle fått. Att all utbildning är på engelska innebär dessutom ett extra övertag på arbetsmarknaden när barnen är klara med utbildningen.
Roligt och utmanade
På skolan så undervisar jag i engelska, matte och har även hand om idrottslektioner. Eftersom många av barnen på skolan har inlärningssvårigheter på grund av för dåligt med näring under de första åren så tar det längre tid att lära sig och det gör arbetet till en otrolig utmaning och väldigt tålamodskrävande.
Lyckligt lottad om man har två föräldrar
Barnen på skolan kommer alltså från väldigt fattiga förhållanden. Vissa bor i hyddor och sover på jordgolv, andra har ett lite stabilare boende med ett eller två rum där hela familjen sover på mattor eller har en säng som alla delar på. Ungefär en gång i veckan följer jag med socialarbetaren på skolan ut för att besöka barnen i deras hem, se hur de har det, hur de bor, se vem som försörjer dem och se hur de mår och så vidare. Många familjer är väldigt trasiga. Pappan kanske är alkoholist och har lämnat familjen. Föräldrarna kan vara döda på grund av sjukdom eller bara inte kan ta hand om barnen. Man är lyckligt lottad om man har två föräldrar som försörjer familjen men tyvärr är det inte jättevanligt. Har man inga föräldrar så kanske grannen eller någon släkting få ta hand om barnen. Att få hänga med socialarbetaren ut på hans arbeten är så inspirerande. Det är han som hittar barnen på gatorna och får dem att börja på skolan.
Stor omställning och kulturkrockar
Att leva i Indien som svensk innebär en stor omställning och mycket kulturkrockar. Staden jag bor i har 10 miljoner invånare, trafiken är allt annat en lugn och fridfull, massor med tutande hela tiden, inga direkta trafikregler mer än att det är vänstertrafik. Väldigt mycket avgaser också. I bussen sitter kvinnorna på vänster sida och männen på höger och är bussen full så väntar man inte på nästa buss utan man trycker in så många som möjligt, inte ovanligt att folk får hänga sig fast utanför dörren. Kvinnosynen här är också väldigt annorlunda jämfört med Sverige. Kvinnor får inte visa axlar eller knän och inte ha några tajta kläder, de ska inte vara sent ute på kvällen och inte le eller hälsa på någon man.
Mer än bara en skola
Little Lambs Schools verksamhet är så mycket mer än bara en skola. De ser verkligen till varje individ och hjälper till där behoven finns. De har tre olika barnhem, ett för pojkar, ett för flickor och ett blandat barnhem för yngre barn, de bidrar ekonomiskt när ett barn på skolan behöver medicinsk vård och de organiserar även läger där barnen för första gången får möjligheten att komma bort från den bullriga stadsmiljön.
Viktigt med lägerverksamhet
Och det är ett projekt som jag varit ganska involverad i - att ha hand om läger för barnen. Att åka på läger betyder jättemycket för dem. Många barn har inte rört sig utanför sin by, och att då få komma iväg och se vacker natur och något annat än det vardagliga är stort för dem. Att komma iväg och känna att de tillhör en större gemenskap, att få leka, ha kul och pröva sina vingar i aktiviteter som klättring, simning och pyssel och andra saker betyder mycket för barnen. Att få en känsla för att de faktiskt är bra på något. Att få god och rejäl mat på lägren kan också vara stort för dem.
Skolan kämpar för sponsor
Utöver allt detta så kämpar skolan också för att få sponsorer för de barn som så desperat behöver det. Och om man känner för att bli sponsor så finns den möjligheten. För 150 kr i månaden kan ett barn få pengar till att gå i skolan, få en skoluniform, betald skollunch varje dag, leksaker eller andra saker han eller hon behöver. Jag har sett hur dessa barn lever och jag har sett hur stor skillnad 150 kr kan göra och jag lovar att det inte är bortkastade pengar. Så längtar man efter att få ha stor betydelse i någon annan människas liv är detta en god chans.
Din gåva till ”Hjärta för barnen”
Känner man att man vill ge och hjälpa till på något sätt, men inte vill ha ett specifikt barn så kan man också skicka pengar direkt till skolan. Då går det till hela verksamheten; läger och utflykter, skolavgifter för barnen som inte kan betala och som inte har någon sponsor, för skollunch, material och allt som kan tänkas behövas för att skolan ska kunna drivas. Så vill du vara med och ge till det så kan du vara med i vår insamling där du kan märka din gåva med ”Hjärta för barnen” och skicka till skolans konto med bankgironummer 5064-5985 (Swedbank) eller till skolans swishnummer 123 3906377.
Länk till skolans hemsida är http://littlelambsschool.org/
Fakta
Louise Evenholm
Bor: I Jönköping.
Ålder: 20 år.
Familj: Mamma Ing-Britt, pappa Sven och storasyster Therese.
Fritidsintressen: Resa, musik, umgås med vänner och familj, jobba, vara ute i naturen.
Jobbar med: IKEA Jönköping.
Favoritmat: Blivit svag för indiskt nu så måste säga Masala Dosa.
Lyssnar helst på: Lyssnar inte så mycket på musik.
Läser helst: Läser inte heller.
Varför vill du åka till Indien: Jag ville åka till Indien för att jag på ett konkret sätt ville hjälpa de som verkligen behöver det. Att kunna ge av min tid och mina pengar när jag har möjlighet. Finns så mycket behov här, så jag är så tacksam att jag åkte. Finns ingen gräns på hur mycket man kan hjälpa till. Att bara finnas till för barnen och visa att man bryr sig om dem betyder så mycket för dem.
Vad gör du i framtiden: I framtiden vill jag jobba med människor på något sätt, att få folk att känna sig sedda och värdefulla.
Text: Louise Evenholm.
Foto: Louise Evenholm och Sara Sternegård.
Många av dem har missat flera år av skolgången och har inte möjlighet att gå på någon annan skola på grund av ekonomi eller inlärningssvårigheter eller för att det helt enkelt inte har funnits någon som skickat iväg dem till skolan. Här är en utbildning skillnaden mellan ett liv på gatan och ett liv i trygghet. Det är här som Little Lambs School har klivit in och genom åren hjälpt hundratals barn att få den chans i livet de annars inte skulle fått. Att all utbildning är på engelska innebär dessutom ett extra övertag på arbetsmarknaden när barnen är klara med utbildningen.
Roligt och utmanade
På skolan så undervisar jag i engelska, matte och har även hand om idrottslektioner. Eftersom många av barnen på skolan har inlärningssvårigheter på grund av för dåligt med näring under de första åren så tar det längre tid att lära sig och det gör arbetet till en otrolig utmaning och väldigt tålamodskrävande.
Lyckligt lottad om man har två föräldrar
Barnen på skolan kommer alltså från väldigt fattiga förhållanden. Vissa bor i hyddor och sover på jordgolv, andra har ett lite stabilare boende med ett eller två rum där hela familjen sover på mattor eller har en säng som alla delar på. Ungefär en gång i veckan följer jag med socialarbetaren på skolan ut för att besöka barnen i deras hem, se hur de har det, hur de bor, se vem som försörjer dem och se hur de mår och så vidare. Många familjer är väldigt trasiga. Pappan kanske är alkoholist och har lämnat familjen. Föräldrarna kan vara döda på grund av sjukdom eller bara inte kan ta hand om barnen. Man är lyckligt lottad om man har två föräldrar som försörjer familjen men tyvärr är det inte jättevanligt. Har man inga föräldrar så kanske grannen eller någon släkting få ta hand om barnen. Att få hänga med socialarbetaren ut på hans arbeten är så inspirerande. Det är han som hittar barnen på gatorna och får dem att börja på skolan.
Stor omställning och kulturkrockar
Att leva i Indien som svensk innebär en stor omställning och mycket kulturkrockar. Staden jag bor i har 10 miljoner invånare, trafiken är allt annat en lugn och fridfull, massor med tutande hela tiden, inga direkta trafikregler mer än att det är vänstertrafik. Väldigt mycket avgaser också. I bussen sitter kvinnorna på vänster sida och männen på höger och är bussen full så väntar man inte på nästa buss utan man trycker in så många som möjligt, inte ovanligt att folk får hänga sig fast utanför dörren. Kvinnosynen här är också väldigt annorlunda jämfört med Sverige. Kvinnor får inte visa axlar eller knän och inte ha några tajta kläder, de ska inte vara sent ute på kvällen och inte le eller hälsa på någon man.
Mer än bara en skola
Little Lambs Schools verksamhet är så mycket mer än bara en skola. De ser verkligen till varje individ och hjälper till där behoven finns. De har tre olika barnhem, ett för pojkar, ett för flickor och ett blandat barnhem för yngre barn, de bidrar ekonomiskt när ett barn på skolan behöver medicinsk vård och de organiserar även läger där barnen för första gången får möjligheten att komma bort från den bullriga stadsmiljön.
Viktigt med lägerverksamhet
Och det är ett projekt som jag varit ganska involverad i - att ha hand om läger för barnen. Att åka på läger betyder jättemycket för dem. Många barn har inte rört sig utanför sin by, och att då få komma iväg och se vacker natur och något annat än det vardagliga är stort för dem. Att komma iväg och känna att de tillhör en större gemenskap, att få leka, ha kul och pröva sina vingar i aktiviteter som klättring, simning och pyssel och andra saker betyder mycket för barnen. Att få en känsla för att de faktiskt är bra på något. Att få god och rejäl mat på lägren kan också vara stort för dem.
Skolan kämpar för sponsor
Utöver allt detta så kämpar skolan också för att få sponsorer för de barn som så desperat behöver det. Och om man känner för att bli sponsor så finns den möjligheten. För 150 kr i månaden kan ett barn få pengar till att gå i skolan, få en skoluniform, betald skollunch varje dag, leksaker eller andra saker han eller hon behöver. Jag har sett hur dessa barn lever och jag har sett hur stor skillnad 150 kr kan göra och jag lovar att det inte är bortkastade pengar. Så längtar man efter att få ha stor betydelse i någon annan människas liv är detta en god chans.
Din gåva till ”Hjärta för barnen”
Känner man att man vill ge och hjälpa till på något sätt, men inte vill ha ett specifikt barn så kan man också skicka pengar direkt till skolan. Då går det till hela verksamheten; läger och utflykter, skolavgifter för barnen som inte kan betala och som inte har någon sponsor, för skollunch, material och allt som kan tänkas behövas för att skolan ska kunna drivas. Så vill du vara med och ge till det så kan du vara med i vår insamling där du kan märka din gåva med ”Hjärta för barnen” och skicka till skolans konto med bankgironummer 5064-5985 (Swedbank) eller till skolans swishnummer 123 3906377.
Länk till skolans hemsida är http://littlelambsschool.org/
Fakta
Louise Evenholm
Bor: I Jönköping.
Ålder: 20 år.
Familj: Mamma Ing-Britt, pappa Sven och storasyster Therese.
Fritidsintressen: Resa, musik, umgås med vänner och familj, jobba, vara ute i naturen.
Jobbar med: IKEA Jönköping.
Favoritmat: Blivit svag för indiskt nu så måste säga Masala Dosa.
Lyssnar helst på: Lyssnar inte så mycket på musik.
Läser helst: Läser inte heller.
Varför vill du åka till Indien: Jag ville åka till Indien för att jag på ett konkret sätt ville hjälpa de som verkligen behöver det. Att kunna ge av min tid och mina pengar när jag har möjlighet. Finns så mycket behov här, så jag är så tacksam att jag åkte. Finns ingen gräns på hur mycket man kan hjälpa till. Att bara finnas till för barnen och visa att man bryr sig om dem betyder så mycket för dem.
Vad gör du i framtiden: I framtiden vill jag jobba med människor på något sätt, att få folk att känna sig sedda och värdefulla.
Text: Louise Evenholm.
Foto: Louise Evenholm och Sara Sternegård.