Insändare. Industrins märke måste bli tak
Industrins parter har nu satt riktmärket för hur stora kostnadsökningarna får bli i årets avtalsrörelse. Flera fackförbund inom LO har med Byggnads i spetsen dock lagt omfattande varsel om stridsåtgärder för att försöka driva igenom krav som spräcker märket och utmanar den svenska modellen.
Facken och arbetsgivarna inom industrin tecknade den 31 mars nya kollektivavtal innan de gamla löpte ut och satte det som kallas märket, den nivå för kostnadsökningar som fungerar som riktmärke och är normerande för alla andra avtal på arbetsmarknaden. Denna ordning har tjänat Sverige väl i snart två decennier.
LO-samordningens sammanbrott inför årets avtalsrörelse har dock bidragit till att pressa upp kostnaderna i industrins avtal. Facken har utgått från en annan ekonomisk verklighet än den som industrin verkar i och det har lett till ett dyrt avtal. Industrins avtal landade på kostnadsökningar med 2,2 procent på ett år.
Nivån är rejält i överkant för vad de hårt konkurrensutsatta exportföretagen mäktar med i den allt tuffare internationella konkurrensen. Det kommer att bli besvärligt för många branscher som de senaste åren inte har kunnat höja sina priser, utan har fått sänka dem.
Trots detta begär facken i de så kallade skyddade hemmamarknaderna såsom bygg- och installation ännu mer. Det riskerar att leda till en lönespiral, likt den som föregick 1990-talskrisen, där fackförbund efter fackförbund klättrar på varandra för att tillskansa sig egna kortsiktiga vinningar. Så trissas löneökningstakten upp, men reallönerna ner. Det hotar att slå mot vår välfärd.
De LO-fack som varslat om konflikt eller hotar med omfattande strejker och blockader för att få ut mer än märket missbrukar konfliktvapnet. Därmed äventyrar de den svenska modellen och utvecklingen med reallöneökningar som löntagare i Sverige har haft de senaste 20 åren.
Hela Sveriges ekonomi och välstånd är beroende av konkurrenskraftiga företag som kan växa, anställa och skapa värde. Industrins märke måste bli tak för kostnadsökningarna på andra avtalsområden. Kan inte företagen återta och stärka sin konkurrenskraft riskeras jobb och tillväxt. Nu måste facken värna märket och visa att de klarar av att ta ansvar för jobben i Sverige.
Text: Peter Jeppsson, Vice VD Svenskt Näringsliv och Anna Gillek Dahlström, Regionchef Svenskt Näringsliv
Industrins parter har nu satt riktmärket för hur stora kostnadsökningarna får bli i årets avtalsrörelse. Flera fackförbund inom LO har med Byggnads i spetsen dock lagt omfattande varsel om stridsåtgärder för att försöka driva igenom krav som spräcker märket och utmanar den svenska modellen.
Facken och arbetsgivarna inom industrin tecknade den 31 mars nya kollektivavtal innan de gamla löpte ut och satte det som kallas märket, den nivå för kostnadsökningar som fungerar som riktmärke och är normerande för alla andra avtal på arbetsmarknaden. Denna ordning har tjänat Sverige väl i snart två decennier.
LO-samordningens sammanbrott inför årets avtalsrörelse har dock bidragit till att pressa upp kostnaderna i industrins avtal. Facken har utgått från en annan ekonomisk verklighet än den som industrin verkar i och det har lett till ett dyrt avtal. Industrins avtal landade på kostnadsökningar med 2,2 procent på ett år.
Nivån är rejält i överkant för vad de hårt konkurrensutsatta exportföretagen mäktar med i den allt tuffare internationella konkurrensen. Det kommer att bli besvärligt för många branscher som de senaste åren inte har kunnat höja sina priser, utan har fått sänka dem.
Trots detta begär facken i de så kallade skyddade hemmamarknaderna såsom bygg- och installation ännu mer. Det riskerar att leda till en lönespiral, likt den som föregick 1990-talskrisen, där fackförbund efter fackförbund klättrar på varandra för att tillskansa sig egna kortsiktiga vinningar. Så trissas löneökningstakten upp, men reallönerna ner. Det hotar att slå mot vår välfärd.
De LO-fack som varslat om konflikt eller hotar med omfattande strejker och blockader för att få ut mer än märket missbrukar konfliktvapnet. Därmed äventyrar de den svenska modellen och utvecklingen med reallöneökningar som löntagare i Sverige har haft de senaste 20 åren.
Hela Sveriges ekonomi och välstånd är beroende av konkurrenskraftiga företag som kan växa, anställa och skapa värde. Industrins märke måste bli tak för kostnadsökningarna på andra avtalsområden. Kan inte företagen återta och stärka sin konkurrenskraft riskeras jobb och tillväxt. Nu måste facken värna märket och visa att de klarar av att ta ansvar för jobben i Sverige.
Text: Peter Jeppsson, Vice VD Svenskt Näringsliv och Anna Gillek Dahlström, Regionchef Svenskt Näringsliv